nyårslöftet: gå ner i vikt

Många människor har nyårslöften. Och jag vet att många av löftena handlar om att gå ner i vikt. Att bara vara lite smalare till beach 2014. Att bara få en perfekt kropp. Men det kan vara farligt och sluta illa. För ett kilo kan bli tjugo och tillslut kan du hata din kropp så mycket att du ändå inte kan visa dig på stranden. Jag ville mest säga att det är viktigt att vara försiktig, för man kan drabbas av ätstörningar lättare än vad man tror. Kilona kan sluta med hemska sjukdomar och långa tider på slutenvården. Och det är aldrig värt det.
 
Om man är missnöjd med sig själv och sin kropp så är det det man behöver jobba med. Självkänslan och sin kroppsbild, för om du har ätstörningar och går ner i vikt så finns det en stor risk att du aldrig blir nöjd ändå. Många gånger handlar det inte om kroppen, utan om sin självkänsla. Jag har varit mer nöjd med min kropp när jag har legat på en stabil normalvikt än när jag har varit underviktig. För att det sitter i hjärnan.
 
 
det är aldrig värt det.
anorexia nyårslöfte sjukhus ätstörning
21 kommentarer
Malin

true:) alla är vi olika i kroppen, det viktigaste är en stark kropp och mätt mage!

Nathalie

Kram.<3

Nellie

Tyvärr var det precis så det började för mig. Jag ville gå ner i vikt och gick ner över 30kg på väldigt kort tid och blev i och med det fast i ätstörningen. Det blev en kontroll över mitt dåliga psykiska mående i stället för en "vanlig" viktnedgång. Jag blir alltid rädd numera när jag läser om någon som ska börja banta eller utesluta saker hit och dit, speciellt om jag vet att de i botten även mår dåligt av andra orsaker. Det är som du skriver, och som jag själv märkt, otroligt lätt att fastna i en ätstörning till följd av det :( kram Nellie (http://bitterfroken.blogg.se)

Charlyene

Dessutom: Även om en inte går ned 20 kg, även om en är normalviktig, även om en går UPP i vikt: Oavsett vad som händer, så kan det inte vara bra att lägga sitt fokus/välmående/mänskliga värde i vad en har för fysisk kropp. Och jag kan inte på något sätt gå med på den värld vi lever i som är så kroppsfixerad att varje gång jag säger "låt människor se ut som de vill" så kommer det dragandes med yadayadayada om övervikt och folkhälsa och MOTION som botar ALLA psykiska problem... Whatever, liksom.

Min poäng i detta svammel är: jag håller med dig.

Fult

Tycker du är så himla klok. Kanske ett konstigt val av ord, något som min farmor kanske skulle använda. Men jag kommer inte på något bättre ord. Att du bytte bloggsida pågrund av reklamen, att du skriver så himla fina peppande och igenomtänkta inlägg. Jag tycker du är så bra! Kram

Tisa

Så sant, det du skriver. Det som i början bara ska bli några kilon kan lätt tippa över om man har känsligheten för det.

Jag fick till exempel aldrig njuta av att vara smal. Jag blev aldrig smal i mina ögon (jag såg det inte själv) men i andras ögon såg jag sjuk ut (vilket jag också var).

Det kan faktiskt kännas förjävligt idag. Att en viktnedgång blev en sjukdom som hade mig i sina klor så länge.Jag mådde inte bättre av att gå ner i vikt.jag blev inte lyckligare. Och inte heller såg jag mig som smal i spegeln. Idag kan jag dock se (efter att ha jobbat allmänt med mig själv i många år) att jag är smal, trots att jag väger ungefär lika mycket som innan jag började tappa i vikt.

Hanna

Vad som är så tråkigt är att jag tyckte mer om min kropp då än nu. Alltså som underviktig jämfört med nuvarande normalvikt. Jag kunde ju inte säga det för som ätstörd "ska" man hata sin kropp och känna sig tjock även när man väger för lite. Visst var det så ibland men jag kunde oftare då än nu titta på den och vara okej med den. Det känns ås absurt och så.. fel.

Men jag har å andra sidan aldrig stämt överens riktigt med mallen för ätstörning eller hur man ska säga. Jag har aldrig maniskt räknat kalorier eller varit paniskt rädd för socker. Jag har bara dragit ner på allt när jag dragit ner, fearfoods är sånt andra har i tonvis medan jag förvisso tycker att en del saker är obehagliare än andra men ändå alltid oavsett hur sjuk jag varit kunat äta allt (förvisso med kompenserande träning men du fattar, inget har varit totalförbjudet). Jag har dessutom extremt svårt att gå ner i vikt och väldigt lätt att gå upp och svurit och varit förbannad varenda gång behandlare suttit och berättat om vilka hysteriska mängder man måste äta för att lägga på sig. Jag har heller aldrig tyckt att normalportioner är stora. Jag har alltid tyckt att dom är små faktiskt. Alltid sett vad som är normalt men inte kunnat agera efter det.

Men för att kommentera ditt inlägg bättre så håller jag med. Man ska vara försiktig. Viktlöften är ju... svåra, för en del är det ju bra att röra på sig lite mer och äta mindre eller snarare bättre eftersom deras kroppar mår sådär. Sedan är det väldigt många som faktiskt inte alls behöver tappa vikt som vill göra det ändå och vi vet ju båda två att man fasen inte är snygg när man är gravt underviktig, eller mår bra.

Maja

Det är verkligen hemskt att det ändå är det som medierna trycker på oss; att vi ska kunna uppnå "beachen 2014".
Visst, vissa människor behöver gå ner i vikt men det vet de ofta om; de flesta är ju som oss - helt "oskyldiga" och får då olika typer av ätstörningar.

Det är som du säger, man blir aldrig nöjd. Jag vill komma tillbaka till bmi 20 (ungefär 5 kg) för jag vet att kroppen mår bäst där, trots att jag aldrig kunnat hålla mig på den vikten speciellt länge känner jag att jag måste försöka en gång till.
SV: Har en biljett nu, är typ överlycklig...
Massa styrkekramar! <3

Sessie♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Så klokt inlägg Jessica!
kram

ellen

Tack för din kommentar, den värmde. Skickar en ännu större kram tillbaka!
Vill även säga att du både skriver bra och tar fina foton.

A

Som jag avskyr det här med kropp och vikt! Det har verkligen varit en stor del av mitt liv, även fast jag aldrig haft ätstörningar. Hur då? Jo, först var jag väldigt underviktig (utan ätstörning). Hur jag än gjorde så gick jag inte upp i vikt utan var jättesmal och det blev jag väldigt retad för i skolan. Och inte blev det bättre när jag blev vuxen och började jobba. Folk kom med elaka kommentarer då med!! Till och med chefen! Efter ett tag med antidepressiva mediciner gick jag upp i vikt och blev jätteglad för det, fast tyvärr så stannade inte vikten på en bra nivå, fast överviktig har jag inte direkt blivit. Ändå har folk börjat kommentera det med! Vuxna människor! En del har tyckt det varit jätteroligt att skämta och undra om jag blivit gravid, så viktuppgången som jag först var glad åt avskyr jag nu. Det är svårt att vara vän med sin kropp när folk i ens omgivning hela tiden har åsikter hur man än ser ut. Märkligt att det ska vara så viktigt och i alla åldrar, att inte ens vuxna människor kan släppa tänket på utseendet! Tack för kloka och viktiga inlägg!
Kram!

Sara

Hjärtat, du har så otroligt rätt. Jag håller med i varenda ord och jag känner mig så fruktansvärt trött på alla dessa "gå ner i vikt" löften.
Du är bäst!!

Nina

Skönt att läsa din nya blogg. Jag måste erkänna att reklamen har stört mig en del på din gamla sida… Annars är du så himla klok och tapper! Massa kramar från mig

sofia

det började så för mig, tänkte bara gå ner lite men helt plötsligt hade jag tappat 17 kilo, fast jag kände mig fortfarande fet och ville gå ner ännu mer. nu har jag gått upp i vikt igen och är normalviktig och mår inte alls dåligt över min kropp längre.

Glitter

Tack. Du har så rätt. Blir arg på hur accepterat det är också. Har du lovat nåt i år? Eller satt upp mål?
Kram

anna

så bra och viktigt inlägg!!

Hanna

Dina texter är himla bra och du får verkligen fram rätt ord som peppar.
Om du vill ha lite kritik att förbättra din blogg. Denna texten och handlingen var bra sen avslutar du med bilder på dig när du var sjuk. Bra eller dåligt? Jag skulle säga dåligt i detta läget. Du säger att du har många läsare som ser upp till dig och som kommer in och läser för att må bättre. Just nu är det himla mycket ätstörningar i din blogg och du som varit där borde ju egentligen veta hur mycket en bild kan trigga. Jag tycker om din blogg men lider av ätstörning, dock har din blogg fått mig att må lite sämre just i ätstörningen eftersom jag blir påmind varje gång jag läser. Lite tråkigt tycker jag. Så jag får nog återkomma om några veckor när du skriver om annat.

Svar: Jag förstår vad du menar Hanna, och tråkigt att du känner så. Tyvärr är det ju så när man har en blogg med många läsare, det kommer alltid finnas några som triggas, mår dåligt eller inte tycker om innehållet. Det med bilden kan jag förstå, verkligen, men att jag skriver mycket om ätstörningar ser jag inte som något fel då det enbart är positiva och motiverande inlägg om att bli frisk. Hade jag däremot skrivit "Idag har jag inte ätit, idag har jag tränat hela dagen, idag har jag kräkts etc" så förstår jag att just orden skulle vara triggande, men mina ord tycker jag inte är triggande så som jag skriver nu.
Men alla påverkas vi på olika sätt och som sagt, tyvärr kommer alltid någon av mina flertalet läsare tycka att innehållet är dåligt, opassande etc. Men jag vill kunna skriva om ätstörningar och livet EFTER sjukdomen.
En flicka som är stark

josefine

Känns skönt att det finns fler som förstår, Jag lider av bulimi, och självskadebetende. Du är stark, Vill gärna ha kontakt. med dig om jag får.
Svara på min blogg

Sanna

Bra skrivet, det kan nog många behöva höra!

Mathilda

Tack fina du för det här inlägget! Jag tror som du- att det sitter i huvudet och att det är tankarna man måste jobba med. Tack, det här behövde jag läsa <3

Susanne

SÅ läsvärt och tänkvärt!