att bjuda på mat

 
Att laga mat och bjuda någon annan är ju ofta någonting som man som vuxen tar för givet. Som en självklarhet i livet. När jag hade egen lägenhet i gbg älskade jag att ha gäster hemma, att få fixa, duka, baka och laga mat. Sedan blev jag inskriven på behandlingshemmet och i ett och ett halvt år fanns det inget i min värld som hette att handla, bjuda, fixa.

Idag har jag fått göra det. Gå i affären, planera och laga mat. Duka och säga välkommen. Min kära terapeut har varit och hälsat på mig i träningslägenheten idag och ätit lunch tillsammans med mig. Mat som jag har handlat och planerat.

Det känns som att jag har fötts på nytt. Som att alla vardaliga saker är som första gången. Trots att jag flyttade hemifrån för många år sedan så har jag nu flyttat hemifrån en gång till. Fast bara lite halvt än så länge. Men om 194 dagar flyttar jag på riktigt. Just nu njuter jag bara av den härliga känslan av att klara sig själv. Och trots att jag har haft eget boende i många år innan jag flyttade till behandlingshemmet, så blir den här gången speciell. För då var jag sjuk och allt var jävligt. Nu mår jag bra och självklart blir då också den här gången annorlunda. I alla mina tidigare lägenheter har det varit rakblad, anorexia och in och ut på slutna psykiatriska avdelningar. Den här gången blir det bara ett helt vanligt liv.
behandlingshem
11 kommentarer