Föreläsningshöst och hjärtan som inte läker

Hej vänner! Tack för era fina ord från förra inlägget. Ni är så kloka allihopa.

Den här hösten har fått en rivstart minst sagt. Förutom att år två på sjuksköterskeprogrammet har dragit igång är det flera föreläsningar inbokade i höst, vilket såklart är jätteroligt även om jag är rätt trött på att sitta på SJ:s snabbtåg. Förra veckan körde jag i Stockholm och nu är jag på väg hem från en föreläsning i Borås. Idag föreläste jag på Borås sjukhus, på samma enhet där jag själv var patient för fem år sedan. En så himla häftig känsla att komma tillbaka till samma korridorer och samma vårdpersonal, men där jag själv har gått tusen steg framåt. Minst. Den tjejen som då satt där och grät kan inte jämföras men den tjejen jag är idag.
 
Nästa vecka ska jag hålla en öppen föreläsning på Skåneveckan i Malmö! Det hade varit jättekul om någon av er ville komma såklart! Det är den 8/10 klockan 18:30-20:30. Spana in vårt event på Facebook HÄR för mer info!
 
Annars försöker jag hinna gå i skolan lite också, och så hänger jag på jobbet (på boendet inom socialpsykiatrin där jag jobbade i somras ni vet). Efter mitt vikariat i somras har jag varit timanställd, men förra veckan fick jag ett nytt vikariat som gäller året ut!! Så himla skoj såklart! Det är en tjänst på cirka 30% vilket är helt perfekt med tanke på allt annat att göra med skolan och SHEDO.
 
Ibland flyr jag ifrån mig själv genom att jobba. För egentligen är jag nog nästan lika ledsen som sist jag skrev. Smärtan i hjärtat och längtan efter honom går liksom inte över. Ibland skakar händerna och det enda jag tänker på är att ringa honom och säga nio ord. "Kom hit och håll om mig. Jag dör annars". Ibland är längtan så intensiv och sorgen så tung att det känns som att jag ska dö direkt. Som att jag aldrig kommer orka resa mig ifrån golvet, som att jag kommer sluta andas på en sekund.

Det sägs att det tillslut kommer gå över. Att han en dag inte kommer vara den första jag tänker på på morgonen och den sista jag längtar efter innan jag somnar. Jag hoppas att det är sant, och att jag en dag är redo att älska någon annan. Tills dess får man göra så gott man kan.
LSS-boende SHEDO Socialpsykiatrin att göra slut föreläsare föreläsning självskadebeteende
7 kommentarer