33,3% sjuksköterska

Hej och hurra! Nu har jag avslutat första året på sjuksköterskeprogrammet och ska vara SKOLFRI i nästan tre månader!
 
Sådär ↑ har det sett ut nu i slutet. Fast helt ärligt krävde inte sista kursen allt för mycket tid och energi, och tur var väl det då motivationsnivån var ungefär 0. Det har inte funnits en enda paus från skolan sen vi började i höstas, så nu var man så trött att man bara: ORKAR INTE VILL INTE.
 
Igår firade vi, jag och några mycket trevliga sjuksköterskepolare! ↓ Det blev typ årets första sommardag också så vi grillade och hade picknick i Lund och avslutade med att hänga på en uteservering tills stängning.
 
Annars jobbar jag mest som vanligt, haha. Fyra helger i rad har det blivit men nu ska jag vara ledig tills på måndag och det känns rätt skönt faktiskt! Förra helgen var jag på Pridefestivalen i Karlskrona och föreläste om självskadebeteende och ätstörningar och sen har det varit en hel del olika SHEDO-möten och fix. Jag deltar nu också vid en vårdupphandling i Region Skåne och är delaktig i diskussion kring vårdinnehållet i ätstörningsvård i dagsjukvård. Det har inneburit en del nytt att lära sig men verkligen intressant och viktigt!
 
Så livet är ju rätt så bra. Ibland gråter jag när ingen ser för att det värker i hjärtat men mestadels är det bra eller åtminstone okej. Jag tror att det är det som räknas, att det går runt liksom. Jag får nog nöja mig såhär just nu, att jag är jätteglad ibland och sen okej resten av tiden, att jag inte kan begära mer.
 
Jag sitter fast i en situation i livet som tär på mig och som jag inte har en lösning på just nu. För huvud och hjärta går isär och jag kan inte göra varken det ena eller det andra. Jag vet vad jag bör göra för mitt egna välmående och mitt liv, men jag kan inte för hjärtat säger motsatsen. Därför dras livet åt två håll och jag står kvar i mitten och känner mig så jävla trasig och halv och fel. Men det kommer bli bättre tillslut, för det blir det alltid.
SHEDO sjuksköterskeprogrammet sjuksköterskestudent
7 kommentarer