träffar gärna vem som helst utom mig själv

Tillslut promenerar jag hem ännu en natt. Jag vet att jag den senaste veckan inte kunnat, orkat eller velat tänka på dig. På mig själv. Vad som känns egentligen. Jag vet att jag varje kväll har velat skicka det där jag-saknar-dig-smset. Men jag har klarat mig ifrån att erkänna det, att jag egentligen känt mig ledsen. Och det kändes nog bra.

Men när jag stod och väntade på tåget i nollgrader utan vantar, mitt emellan våra städer så tar jag ändå upp mobilen. Skriver något som känns rätt löjligt dagen efter, men inte där. Inte då. Ett jag-saknar-dig-sms men inte lika tydligt. Jag vet egentligen att du inte kommer svara, men jag tänker ändå att jag har bäst chans halv ett på natten. För vi vill nog mest ha varandra när vi druckit vin. Och herregud vad fel det är.

Jag försöker hitta en taxi när jag kommer tillbaks till stan men det är för mycket folk. Köer utanför nattklubbarna och jag bara hoppas så innerligt att jag inte träffar någon jag känner. Är för trött för det. Och nån taxi får jag inte. Mobilen är död sedan länge och det finns inget annat alternativ än att börja gå hemåt, trots att jag är så trött att jag vill sätta mig på trottoarkanten där jag satt för två veckor sedan. När jag grät och bråkade med dig. När vi bestämde oss för att inte träffas mer. Jag blir irriterad på alla runtomkring mig som är fulla, skriker, bråkar, tjafsar, är glada. Funderar på varför jag själv inte känner av ruset efter de där flaskorna vin vi hällde i oss under kvällen?

Under promenaden hem så gråter jag inte. Känner mig bara tom. Inte direkt ledsen, men trött. Och ju närmare jag kommer min lägenhet, desto mer känns klumpen i bröstet. Jag önskar att du var med mig. Att du skulle hålla om mig hela natten och fläta dina fingrar mellan mina. Försöker intala mig själv att jag inte längtar efter dig, utan att jag längtar efter någon. Det känns lättare så, även att jag inte tror en sekund på att det är sant. För det känns fel när någon annan tittar på mig, och jag är inte redo att hångla med nån jag inte vet namnet på. Inte ens klockan tre en lördagsnatt känns det rätt. Och jag är rädd för att jag ska snora ner fler jackor i taxibilar fler nätter. Jag har gjort det där så många gånger under hösten, vintern. Mitt hjärta gick sönder flera gånger och blir det någonsin helt efter att det tog slut med the one? Som antagligen inte finns, men ibland känns det så. Som att vi hade dålig timing men annars hade varit perfekta.

 
att göra slut
12 kommentarer
Amanda CL

kram på dig!

Ellie

stor kraam <3

Nikita

Hjärtat då :(
Är det nu jag ska promenera hem till dig med choklad och te och trösta dig? Hur som helst vill jag att du ska veta att jag finns här för dig om du känner för det och behöver tröst. Jag har flyttat till k-stad nu när jag pluggar här så jag är inte långt ifrån. Försök ta hand om dig finaste <3
Kram Nikita

frida

himla fint, men ändå jobbigt att höra. stora kramar på dig

Karin

Så himla fint du skriver, alltså verkligen. Kram!<3

Patricia♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Åh, jag har inga tröstande ord att ge dig, men jag skickar massa styrkekramar♥♥

Karolina

Åh, du skriver så himla fint! Lite hjärtskärande och jobbigt, men så fint! Kram på dig och hoppas det blir bättre <3

Nadja

Aww :/ Kram <3

Sabina. F

styrke kramar!

Ecb

Kram på dig. Varit där så många gånger så jag vet hur det känns

Johanna Englund

Du skriver så himla vackert, även fast det är tungt att läsa. Massa kramar.

Maria Ekblad

Men åh så jobbigt det låter. Hoppas det kan lösa sig/gå över om ett tag.