fredag lördag söndag

Natten mellan fredag och lördag spenderade jag med jobb på sjukhuset. Kul såklart men man blir ju knäpp av att sen gå och lägga sig klockan åtta på morgonen, haha.
 
När jag vaknade framåt kvällen i lördags åkte jag till mina kära vänner Anna och Hampus. Vi hade grillpremiär, bakade och sen jobbade jag och Anna med SHEDO tills vi typ somnade i soffan.
 
Idag har jag sconesfikat hos Hannah och känner nu herregud vad helgen gick fort.
 
Vad har ni gjort? puss!
4 kommentarer

vice ordförande och mycket häng på KAVA

Så fina ord ni skrivit i mitt föregående inlägg. tack! Tiden går och jag gråter då och då men lever liksom vidare i alla fall. Det är ju så med relationer och kärlek och brustna hjärtan - att livet går vidare. Jag sprang på honom vid tåget för ett par dagar sedan och det var fint att få krama honom trots att jag grät i flera timmar sen.
 
Men det har hänt väldigt roliga saker också. I söndags var jag i Lund på SHEDO:s årsmöte. Då hade det gått prick ett år sedan jag kom in i SHEDO på riktigt (skrev om det HÄR) och nu har det hänt fantastiska saker för mig i föreningen! I söndags blev jag invald i styrelsen och kan nu stolt presentera mig som bland annat vice ordförande, firmatecknare och föreläsare. Hur coolt och woohooo är inte det liksom?!
 
tjatja från årsmötet 2015!
 
Resten av all tid så hänger jag på KAVA och tar hand om våra älskade patienter som är värda all omsorg i världen. Jag är inne på min tredje vecka på avdelningen nu och jag är helt säker på att jag valt rätt yrke, trots att det är jobbigt ibland. Längtar INTE tillbaka till skolan alltså, haha!
KAVA SHEDO kirurgisk akutvårdsavdelning sjukhus sjuksköterska sjuksköterskeprogrammet sjuksköterskestudent
7 kommentarer

träffar gärna vem som helst utom mig själv

Tillslut promenerar jag hem ännu en natt. Jag vet att jag den senaste veckan inte kunnat, orkat eller velat tänka på dig. På mig själv. Vad som känns egentligen. Jag vet att jag varje kväll har velat skicka det där jag-saknar-dig-smset. Men jag har klarat mig ifrån att erkänna det, att jag egentligen känt mig ledsen. Och det kändes nog bra.

Men när jag stod och väntade på tåget i nollgrader utan vantar, mitt emellan våra städer så tar jag ändå upp mobilen. Skriver något som känns rätt löjligt dagen efter, men inte där. Inte då. Ett jag-saknar-dig-sms men inte lika tydligt. Jag vet egentligen att du inte kommer svara, men jag tänker ändå att jag har bäst chans halv ett på natten. För vi vill nog mest ha varandra när vi druckit vin. Och herregud vad fel det är.

Jag försöker hitta en taxi när jag kommer tillbaks till stan men det är för mycket folk. Köer utanför nattklubbarna och jag bara hoppas så innerligt att jag inte träffar någon jag känner. Är för trött för det. Och nån taxi får jag inte. Mobilen är död sedan länge och det finns inget annat alternativ än att börja gå hemåt, trots att jag är så trött att jag vill sätta mig på trottoarkanten där jag satt för två veckor sedan. När jag grät och bråkade med dig. När vi bestämde oss för att inte träffas mer. Jag blir irriterad på alla runtomkring mig som är fulla, skriker, bråkar, tjafsar, är glada. Funderar på varför jag själv inte känner av ruset efter de där flaskorna vin vi hällde i oss under kvällen?

Under promenaden hem så gråter jag inte. Känner mig bara tom. Inte direkt ledsen, men trött. Och ju närmare jag kommer min lägenhet, desto mer känns klumpen i bröstet. Jag önskar att du var med mig. Att du skulle hålla om mig hela natten och fläta dina fingrar mellan mina. Försöker intala mig själv att jag inte längtar efter dig, utan att jag längtar efter någon. Det känns lättare så, även att jag inte tror en sekund på att det är sant. För det känns fel när någon annan tittar på mig, och jag är inte redo att hångla med nån jag inte vet namnet på. Inte ens klockan tre en lördagsnatt känns det rätt. Och jag är rädd för att jag ska snora ner fler jackor i taxibilar fler nätter. Jag har gjort det där så många gånger under hösten, vintern. Mitt hjärta gick sönder flera gånger och blir det någonsin helt efter att det tog slut med the one? Som antagligen inte finns, men ibland känns det så. Som att vi hade dålig timing men annars hade varit perfekta.

 
att göra slut
12 kommentarer