så himla jävla jättegärna

När jag var sjuk tänkte jag att  "sen när jag blir frisk kommer jag bli så himla skonad mot smärta". Att man liksom inte reagerar och får ångest på samma sätt som människor som aldrig har lidit av psykisk ohälsa. För om man har gått igenom ett helvete, får man inte världens bästa perspektiv på saker då? Jag trodde att jag skulle bli som stål till alla "normala" problem som finns.

Så blev det inte riktigt. Ibland vill jag sparka på mig själv när jag ligger ner. För att jag trodde att jag skulle skratta mig igenom "vanliga" problem för att jag gått igenom så mycket värre. Nu såhär i efterhand tror jag inte att livet funkar så. För det gör ont i mig i alla fall och jag gråter ändå till halv sex på morgonen. Då spelar det ingen roll att jag har haft anorexia eller varit inlagd tusen dagar. Tack och lov så gråter jag av alldeles "vanliga problem" som drabbar de flesta. Så ni behöver inte oroa er. Jag är okej men upp & ner av livet. Resten behåller jag för mig själv.

psykisk ohälsa
10 kommentarer
Linnea

Du är så peppande! Till och med när du inte skriver om hur underbart livet är så får jag lite styrka av att läsa. Det finns mer än avdelningar och svärta. Att gråta över hjärtesorg eller att ha lite ångest inom ett prov är iallafall normala problem och ingenting några spöken i våra hjärnor skapar. Puss ♥

isolde

tänker att ibland är det ändå mysigt med världsliga problem. Jag känner mig så renad av att få gråta eller skrika. Men kanske är det för att mycket av min ångest uttryckte sig i att jag kände mig instängd, uttryckslös och förtryckt? Vet inte, och sen är ju alla upplevelser så olika.

Nathalie

Jag tycker verkligen att du är jättestark ska du veta. Det är okej att må dåligt av "vanliga" vardagsproblem. Tror inte det finns någon som är immun mot det faktiskt.. Jag ska faktiskt för fösta gången i mitt liv bli inlagd på sjukhus imorgon! Att läsa din blogg gör mig lite mer peppad till att det kanske kommer leda till något bra trots allt <3

Hörni!

Det var längesedan jag var in här, så härligt att du mår bra!:)

zelda

Jag antar att jag är sjuk på ett sätt även om jag för det mesta intalar mig själv att jag inte är det, men mina tankar om den där efterlängtade "friskheten" har sett annorlunda ut. Typ om jag blir fri från det här helvetet som jag inte har valt, så kan istället välja ett annat. Då har jag iallafall själv satt mig själv i den situationen. Att vara frisk har för mig aldrig betytt att vara härdad eller immun mot smärta, jag har som aldrig kunnat se mig själv passa in i normativa mallar med bullbak, tentor och intelligenta konversationer kombinerat med vitt vin och en mysig brasa.
Och nu svamlar jag på som en sjukt trött dåre, men vill väll bara att säga att javisst, det kommer att gå upp och ner och svänga till höger och vänster men att jag är säker på att du också kommer att få rejäla, fantastiska toppar och bli handlöst förälskad i livet om och om igen. <3

Annalena

Idag är det måndag och då brukar jag ligga platt, men helgen har varit fin så jag kan faktiskt hålla kvar lite av den känslan än. Ryggen strejkar dock efter all aktivitet igår, men shit happens, jag är nöjd. Idag blir det nog bara hundpromenader, stickning och crime.
Ha en fin dag
Kram <3

Hopeandfaith

Säger som vissa andra som kommenterar, du är så peppande, verkligen "enflickasomärstark". Du har verkligen det rätta bloggnamnet för just dig.
Du är verkligen en stor inspiration.

Tror du min nystartade blogg kan hjälpa andra? Tacksam för svar kommentera gärna vad du tycker.

♥Malin Virvelvind♥

Allt blir inte prima ballerina efter tiden med psykisk ohälsa. Men så är det ju, känslor är en del av livet. Även om man till viss del kan tänka att nu har jag haft min share, nu räcker det och nu kommer jag kunna hantera allt som kommer i min väg... Vi är fortfarande människor.

Johanna Englund

Är så himlahimla glad för dig, att du kämpar på! Go girl! <3

Anna

Så tänkte jag med. Tyvärr blir man ju inte immun mot sorg eller starka känslor. I vissa avseenden kan man ju t.o.m vara känsligare än andra beroende på sitt bagage. Jag tycker att det är sjukt orättvist men det är liksom bara att acceptera. Men dels vet man att man faktiskt kan överleva rätt mycket, dels vet man vilken hjälp man kan få om det känns riktigt jävligt. Jag har också lärt mig lite mer om hur jag kan ta hand om mig själv tex när jag körde en tenta, fick hjärtat krossat etc. Till sist - prata med någon vän. Förvånansvärt många värdsliga problem känns mindre jävliga när man pratar med någon. :)

När det känns bättre igen - för det gör det, det kan jag lova - glöm inte att fira de små segrarna. Kanske hanterade du detta utan minsta bakslag. Kanske fick du ett enstaka bakslag men. Inte ett fullt återfall. Eller så höll det på att gå riktigt illa men du uppmärksammade det betydligt snabbare än tidigare. Ge dig själv cred!

Ta hand om dig. Du må vara en förebild men framförallt är du människa. Det är OK att det känns jävligt ibland. Det blir bättre. :)