du är tom och jag är tom

Vi tittar på Jan Björklunds leende på varje plakat överallt. Han vill att vi ska satsa på skolorna. Alla vill vi satsa. På barn och vård men ändå är vi inte överens. Alla snackar politik på facebook och en del säger tack och hej till varandra. Vi andra vill gråta inne på ICA för att barnen skriker och för att tanten med rullatorn tar potatis för långsamt. Men så får man inte säga, tänka eller känna. Vi ska mest vara stabila jämt. För annars, om vi har ångest en söndag har vi en diagnos. Och vi som äter dåligt då och då och gråter på köksgolvet för att det känns bra att vara hungrig men så dåligt att det känns bra. För vi ville inte vara ätstörda, bara sunda och perfekta. Och vi hatar oss själva för att vi plingar där på cykeln till kvinnan i permobilen och känner oss tomma fast vi har allt. Som att ingen jävel nånsin når oss. Allt är perfekt och tungt på samma gång. Som att vi aldrig blir hela men vi kan aldrig återvända.
 
9 kommentarer
michelle Haggart

Så bra skrivet. Känner igen mig!

Annie

Så himla sant, och ändå känns det så fel att det är det som ska vara sant. Det måste gå att komma förbi det där.

Natalie

precis så.
<3

Angelica

så galet bra skrivet!

Ida

Bra skrivet!

Molea

Relaterar. Skakar av igenkänning, äntligen någon som kan sätta ord på det man känner. TACK!

Anonym

Vadå vi kan aldrig återvända? Du själv har ju återvänt till det sjuka med jämna mellanrum.....

zelda

Så jäkla njutbar och nåbar ordperfektion. Lutar mig tillbaka, läser din blogg och fylls av kärlek. Till din fina personlighet som lyser igenom allt och din talang när det kommer till ord och bildspråk.

Lyckosparkar! ^^

Anonym

Lite off topic men jag gissar på att du röstade rött/grönt/rosa. Hur ser du på "vinster i välfärden"? Jag menar, vinst är en stor del för (privata) behandlingshem och kvaliteten på privata är ju oändligt mycket större än statliga... röstade du inte sådär så ber jag om ursäkt!