tjugotre år och tänk att jag lever

Idag fyller jag tjugotre år! Hurra hurra hurra! Jag har aldrig varit mycket för att fira, mest för att mina tio senaste födelsedagar har varit sjukdom, ångest, anorexia eller sjukhus. Nu är det liksom tio år sedan jag började skada mig själv.

När jag vid sexton års ålder var inlåst på BUP:s slutenvård trodde jag aldrig att jag skulle bli tjugotre. Jag var liksom säker på att jag skulle hinna dö innan dess. På bilderna ovan är jag ovetande om hur ont livet kan göra, hur svårt allt skulle bli och hur många år jag skulle befinna mig på sjukhus och behandlingshem. Förutom all den psykiska smärta så har jag också upplevt mycket dödsångest då jag gått igenom svåra tider när läkarna har misstänkt både hjärntumör och levercancer. Det har varit kris på kris på kris genom alla år.

Men på bilderna var jag också ovetande om vilken liten krigare jag är. Att hur mycket skit jag än skulle gå igenom så skulle jag överleva och dessutom ta mig tillbaka till ett helt vanligt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle leva nu, hålla mig vid liv så länge. Men ingen anorexia, ingen cancer och ingen hjärntumör har dödat mig. För jag lever och nu är jag tjugotre!
BUP anorexia anorexia och högtider psykiatri psykisk ohälsa psykisk sjukdom sjukhus ätstörning ätstörningar
30 kommentarer

om sista helgen i juni

Min vän Sara har hälsat på i skåne ett par dagar och vi har mest myst, ätit glass, druckit vin och polkadrinkar, vänt på dygnet och lagat god mat. Ikväll tänker jag för mycket för mitt eget bästa men antar att livet är så ibland.
 
6 kommentarer

under tre dagar har jag...


...åkt runt på Österlen och myst med mamma och pappa


...hängt på behandlingshemmet och plockat litervis med jordgubbar

...åkt karusell en hel dag och bränt mig på axlarna
4 kommentarer