till er som aldrig såg mig

Du borde tänka om Jessica.
Det fick jag höra om och om och om igen på läkarsamtalen. Nya avdelningar, nya läkare och de flesta sa samma sak. De såg inte min framtid, bara mina sjukdomar, situationen jag satt i då.

Det var många år sedan jag bestämde mig för att bli sjuksköterska. Någonstans på en slutenvårdsavdelning när jag faktiskt bara var ett barn. Då visste jag att jag ville jobba på sjukhus och ingenting i hela mitt trasiga liv kändes så rätt som just det. Men jag blev nedtryckt. en och två och flera gånger. Egentligen kände jag att allting var hopplöst, men det var en sak som höll ihop mig någorlunda. Min dröm. Drömmen som så många inom sjukvården har krossat. För de såg inte mig, utan bara mina diagnoser och min problematik. Som att vården inte förstår att man aldrig är sina diagnoser.

Bakom kroniska depressioner och anorexia så fanns Jessica. Men vården slutade se henne och tillslut såg jag inte mig själv. Jag gav upp och la drömmen åt sidan. För att jag var instabil och trasig då. Påverkades mycket av andras ord. Idag är jag självständig och stabil och tar inte åt mig utav andras försök att skada mig. Men då, då orkade jag ingenting annat än att ge upp.

Jag önskar att jag idag kunde träffa alla läkare och annan vårdpersonal. Alla dem som slutade tro, som gav upp, och dem som tog ifrån mig det som jag levde för: Min dröm. Visa dem att det gick. Att jag blev frisk och att jag tog mig tillbaka. Både till livet och det som jag har kämpat för. Att jobba inom vården. Om en och en halv månad börjar jag min utbildning och om fem år har jag förhoppningsvis nått mitt mål. När jag är 28 år är min förhoppning att jag ska vara färdigutbildad specialistsjuksköterska inom psykiatri.

Idag har jag väldigt svårt att förstå hur alla läkare tänkte. Hur de kunde anse att jag inte skulle klara av att jobba på sjukhus med motiveringen att jag aldrig skulle orka det efter alla hundratusen dagar på slutenvården. Nu när jag står här med mitt antagningsbesked och är frisk så får jag inte ihop det. För jag VET att jag kommer bli en underbar sjuksköterska, och mina erfarenheter är såklart inget hinder - snarare en fantastisk lärdom som man aldrig kan läsa om i böcker.

Låt ingen ta ifrån dig dina drömmar. Trots att jag gav upp hoppet om att jag skulle kunna göra det jag drömt om så gick det. För ju friskare jag blev - desto mer säker blev jag på att läkarna hade fel. I september börjar jag fem års högskolestudier och aldrig har jag varit lika säker på att detta är rätt.
 
BUP anorexia psykiatri psykiatrin psykiatrisjuksköterska psykisk ohälsa psykisk sjukdom sjukdom sjukhus slutenvård ätstörning ätstörningar
14 kommentarer
Nathalie

<3

Daniella Chanelle

hoppas du klarar det <3

andréa

Börjar nästan gråta ju <3

Anonym

Ropa inte hej innan du är över bäcken. Du har trots allt "bara" kommit in du har en massa år kvar innan du är färdig utbildad. Men allt börjar ju med första steget. Och de är ju att komma in som du lyckats med!

Svar: Vill man någonting så klarar man det! Men den inställningen går livet lättare!
En flicka som är stark

Carro

Är så himmla glad för din skull!! Verkligen jättegrattis till dig!<3 tror du skulle bli den allra bästa sjuksköterskan någonsin!

Johanna

Det ör fantastiskt inte bara att du kom in men också att du sökte !
Kanooon :)

Stajna Grrl

Att läsa till sjuksköterska är ett utmärkt val!

Jag har ju själv en högskoleexamen i psykiatrisk omvårdnad, är också undersköterska och har gått nästan hela sjuksköterskeprogrammet. Mitt enda problem nu har varit svårigheter att få jobb på psyk eftersom jag varit inlagd där. Jag kommer jobba i den "vanliga" vården så länge, men fortsätta söka jobb i psykiatrin. De får ju inte diskriminera på det sättet egentligen.

Jag tror inte du kommer ha svårt att få jobb som psykiatrisyrra om fem år dock. Hejar på dig!

Svar: Men så arg jag blir!!! Verkligen inte okej av dem! Fortsätt kämpa!!

Jag har ju bytt stad och allt så psykiatrin här nere känner inte till mig. Men som du säger också, det är ju flera år kvar dessutom.
En flicka som är stark

Ida

Du kommer bli en toppensjuksköterska med all din erfarenhet! 😍

siri

WOW WOW WOW du har kommit in alltså och ska börja plugga till hösten? Vad häftigt! Jag sökte läkarlinjen för att i slutändan specialistutbilda mig till psykiatriker. Kom inte in denna gång men det går fler tåg :D
Tycker det är jätteinspirerande att du vill jobba inom vården och psykiatrin. Man behövs där, väga upp för alla de som bara ser sjukdomar.
Kram och stående ovationer för den fantastiska resa du gjort genom livet

Bella

Länkar detta i min blogg!

Cecilia

Hemskt när det blir aå att vårdpersonalen BARA ser diagnoser och sjukdomar osv. istället för att se personen BAKOM dessa hälsotillstånd.
Tyvärr är det inte bara inom vården som det sker. Jag får ofta höra att jag inte kommer klara det eller det, pga att min kropp är så liten eller av annan orsak. Vem bestämmer det? Ingen utom du själv vet vad DU klarar.
Kram!

/Cecilia

Sabina

hjärta dej

Karin

Åh, jag vill också bli sjuksköterska! :)

Malin

För lite mer än två och ett halvt år sen började jag plugga till syrra med samma slutsikte som dig; psykiatrin, och nu så här fem terminer senare så är jag inte helt säker men det är mycket möjligt att det är ditåt det barkar. Jag ångrar inte att jag började plugga, trots att en viss läkare ville ha mig sjukskriven i några månader till. Jag ångrar inte att jag flyttade 60 mil norrut utan att känna någon och utan något som helst skyddsnät. Jag ångrar ingenting. Och går du in med samma inställning som jag kommer det gå galant för dig. Det behövs onekligen fler som vet vad de pratar om inom psykiatrin (även om du nog tids nog kommer inse att det inte alltid är så lätt att "rädda" alla).