i hjärtat kändes det som ett återfall

Tre jobbiga dygn. Ångest och tårar och en smärta som jag trodde att jag skulle dö utav. Det började med ett borderlineutbrott som jag inte haft på länge. Ett utbrott som gav mig en panikångestattack och självskadeimpulser. Jag hamnade i en känsla som jag aldrig trodde att jag skulle befinna mig i igen: En vilja att skada mig själv.

Mest av allt blev jag rädd. I hjärtat kändes det som ett återfall bara av att jag ville skada mig. De här dagarna har jag tvekat och tvivlat på mig själv, min framtid och hela livet. Nu har det gått tre dygn och jag vet att de här dagarna har gjort mig ännu starkare. För såklart så är det lätt att inte skada sig själv när man inte vill och mår bra. Det är svårare i en panikångestattack med tusen självskadeimpulser.
Men det gick.

Jag har tänkt så mycket på allt och börjar nu förstå att självskadeimpulserna kan komma tillbaka, även att jag är nästan två år fri ifrån mitt självskadebeteende. Kanske kommer de försvinna en vacker dag, eller så kommer de dyka upp då och då under hela mitt liv. Egentligen spelar det ingen roll. För impulserna är inte farliga så länge jag kan stå ut.

Det bästa av allting är nog att jag har klarat det här "på egen hand". Utan dygnet-runt-vård på behandlingshem eller sjukhus. Jag vet inte hur många gånger jag har känt att jag kanske borde åka till behandlingshemmet när jag mådde som jag gjorde. Men sanningen är att om en månad finns det inget behandlingshem. Då är jag utrskriven och ska klara mig själv, vad som än händer i mitt liv. Därför är det lika bra att jag tar hand om mig själv, mitt mående och mina känslor på egen hand nu. För snart finns inte mitt skyddsnät kvar.
 
Jag känner att jag är på väg tillbaka till livet nu. Att det värsta är över för den här gången. Och trots att dessa tre dagar har varit skit och fan så är jag ganska tacksam nu. För varje gång jag balanserar på tråden mellan sjukt och friskt och ångest och frihet så blir jag starkare. Och jag älskar att jag får lära mig så mycket om livet.

behandlingshem panikångest psykisk ohälsa psykisk sjukdom självskadebeteende självskadeimpulser självskador
17 kommentarer
Daniella Chanelle

<3

YoXx

Jag är så himla stolt över dig att du klarade dig igenom det!! ♥

Emma

Kramar till dig!

Annastacia

Du kämpar på grymt bra! Du har kommit så himla långt! Heja heja, jag hejar på dig <3

Maja

Du är superduktig.
Och trots allt så finns det en styrka och ett lugn i att veta att man klarar av de här sämre dagarna med alla sina impulser.
Tänk bara så häftigt att veta att du fixar det, för det gör du!

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Du kan klara allt starka lilla flicka. Åh jag och många mer är så stolt över dig.

Iza

så stark du är finis!

Amanda

du klarade att stå emot! väldigt bra och starkt gjort!
kram

Linda

du är så bra! <3

Sophia

Du är så otroligt starkt!
Alla får vi bakslag, och det är bara att försöka slå bort dem så gott man kan. Med nära och kära som finns som stöd.
Kram <3

Rebecca

Åh vad inspirerande! Känner samma. Även om jag är frisk från självskadebeteénde bär jag på oerhört mycket ängslan och ångest.
Du är så stark och häftig. Heja dig!

luvcatz

åh vad bra du är som fixar det o är så stark :)

Ha en fin dag :)

Lina

Finaste du! <3
Jag lider med dig och önskar dig all kraft och styrka! <3
Själv hade jag också en rejäl ångestattack idag.
Då ville jag inget hellre än att ringa till Barn- och ungdomspsyk, där jag har varit inlagd.
Som tur är har jag min familj! <3
De hjälper mig att ta mig igenom även de jävligaste av ångestattacker!
Du fixar detta, vännen! <3
Kom bara ihåg att ångesten går över tillslut. Kroppen orkar inte ha ångest hur länge som helst.
Tillsammans är vi starka! <3
Många styrkekramar <3

Johanna

Jag funderar kring det här begreppet skadefri som alla pratar om. Jag vill inte tynga ner ditt humör, men jag har varit "skadefri" i åratal, tex mellan 17 och 25 år, och sedan skadat igen mycket värre än innan. För mig betyder "skadefri ett år" eller liknande typ ingenting, det kan alltid börja om igen.

Svar: Alla har rätt att se det som man vill, men jag vägrar leva så. Jag VET att det alltid finns risk att man trillar tillbaka, men jag vägrar gå runt i mitt liv och inte kunna tänka att jag är skadefri pga risken att trilla tillbaka. Jag är skadefri. Nu. Förhoppningsvis för alltid. Men vad som än händer framöver så tar jag det då. Förresten kan jag lika gärna bli påkörd av en buss imorgon. Eller drabbas av cancer om ett år. Vad som helst kan hända i mitt liv, vare sig jag ligger i en "riskzon" eller inte. Men jag varken vill eller tänker fundera närmre på det. Jag är skadefri, jag lever, jag mår bra. Och dör jag imorgon så dog jag lycklig!
En flicka som är stark

Tilde

Håller med johanna. Risken finna alltid där att man kan skada sig igen. Ingen konstigt många som de händer för själv var jag skadefri i 7 år.sen satt jag på pottan igen. Och som så många andra betydligt värre en när jag var yngre.

Svar: Alla har rätt att se det som man vill, men jag vägrar leva så. Jag VET att det alltid finns risk att man trillar tillbaka, men jag vägrar gå runt i mitt liv och inte kunna tänka att jag är skadefri pga risken att trilla tillbaka. Jag är skadefri. Nu. Förhoppningsvis för alltid. Men vad som än händer framöver så tar jag det då. Förresten kan jag lika gärna bli påkörd av en buss imorgon. Eller drabbas av cancer om ett år. Vad som helst kan hända i mitt liv, vare sig jag ligger i en "riskzon" eller inte. Men jag varken vill eller tänker fundera närmre på det. Jag är skadefri, jag lever, jag mår bra. Och dör jag imorgon så dog jag lycklig!
En flicka som är stark

FrökenTV, bloggen om tv och film

<3

Johanna

Men där har du en poäng En flicka som är stark, att jag är skadefri. Nu. :)

Till TILDE hoppas du ser det här!!!!!!!! Du skrev som för många andra skadade jag mig värre än när jag var yngre. Det har jag aldrig hört jag trodde jag var ensam om det!! Snälla vill du höra av dig till mig och berätta lite mer, kanske om dig själv ... Om du vill? Du kan nå mig på johanna.rasmussen@gmail.com
:)