att vara den som sätter dropp istället för att få det

Idag känner jag mig nästan blödigt glad. Efter alla tårar och krångel och jobbiga timmar börjar jag nog hamna tillbaka till riktig glädje som känns sådär bra. Ni vet då man vill använda sig av hashtagen #sjuktjävlabra.

Den här wooohoolyckan kom tillbaka när jag idag hade mina sjuksyrrekläder och examinerades i perifer venkateter och dropp. Att få vara den som sätter en PVK och ett dropp istället för att vara den som tar emot det. Jag vet inte hur många PVK jag haft i mitt liv och jag vill inte räkna heller. Men det var liksom bara förra året som det var jag och sjukhuset för sista gången. Då det blev HEJDÅ till allt det där. Ett år. Alltså det är ingen tid alls!

Vad spelar då egentligen en omtenta för roll? Ingen. Och inte mycket av mitt andra trams i livet heller. Förr var det du & jag döden och nu är det du & jag livet. För att jag inte har något dropp och för att jag ska bli syrra!
 
Längtar såklart efter att få möta mina riktiga patienter!
 
Den här bilden är tagen för nästan exakt ett år sedan. Jag och min bästa terapeut från behandlingshemmet var på Mcdonalds för att jag ville utmana mig och ge ätstörningen en fet smäll. Det fick den.
anorexia behandlingshem dropp psykisk ohälsa psykisk sjukdom sjukhus sjuksköterska sjuksköterskestudent ätstörning ätstörningar
9 kommentarer
Jenniey Love

Du är så otroligt stark och är så glad över att se hur du utvecklas och studerar till sköterska. Du kommer bli en så underbar sådan. kramiz<3

Linnéa

Blir så himla glad när jag läser detta! Kan inte vänta till jag får börja min utbildning!

T.

Alltså din blogg gör mig så himla glad, du är bara så himla häftig! Så stort allt det du går igenom och utvecklats till <3

Stina

Vad hette behandlingshemmet du var på???

Svar: Jag har valt att inte gå ut med det. Bestämde det redan 2012 när jag blev inskriven och trots att många frågat genom åren så står jag fast vid det beslutet för att det känns bäst för mig!
En flicka som är stark

Johanna Englund

Din blogg gör mig glad, att se dina framsteg. Massa kramar!

Penny Lomfalk

Blir så otroligt rörd av att läsa hur du hittar tillbaka till lyckan igen <3

yolanda

Kämpa på! <3 KRAM

Maria

Åh så himla peppigt att läsa! Heja dig! Plus jag har gjort en del omtentor under mina pluggår, och de spelar ju ingen roll i slutändan. Bara man klarar dem någon gång så :)

emiiza

Du är så otroligt stark