för ett år sedan

"Ibland tänker jag tankar jag inte får tänka. Igår uttalade jag orden för första gången. Ska jag dö? Jag har dödsångest då och då. Det kommer över mig när jag minst anar det. Jag är rädd. Det var först när läkarna började prata om cancer som jag insåg att jag inte vill dö. Att det är min värsta mardröm.
 
Jag är trött på att dricka kontrastvätska, ha slangar i halsen, leta efter tumörer, lämna tusen rör blod, vara orolig, gå igenom sjukhuskorridorer och dricka näringsdrycker."
 
 
Det känns som i ett helt annat liv det där, sommaren 2013. När det var levercancerutredning och sjukhus mest hela tiden. När jag var så jävla rädd och gångerna jag satt där på sjukhuset med extremt dåliga levervärden i väntan på svar från nya akutprover. Då jag aldrig visste om jag skulle få komma hem samma dag eller sova i en sjukhussäng som så många andra gånger i mitt liv. Och det var bara början. Efter den långa utredningen väntades ännu mer sjukhus med allvarliga närings- och vätskebrister i samband med anorexian.
 
Tänk vad livet kan förändras på ett år. Men jag förstår mig själv att jag låg vaken inatt och skakade av ångest. Dagens läkarbesök skulle innebära nya prover på levern och näringsämnen. Och allt bara kom ikapp. Som förra sommaren och för tre år sedan när läkarna misstänkte hjärntumör. Ambulansturer och epilepsi. Och såklart alla hundra dagar inom psykiatrin. Trots att det ibland gör ont när jag tänker tillbaka på allt jag har gått igenom så ser jag det som en fantastisk erfarenhet. Om exakt en månad börjar jag läsa till sjuksköterska och jag vet att allt det där svåra jag har upplevt kommer jag ha med mig som en tillgång i både studier och framtida arbete. Det är så jag väljer att se det, även att det tar emot något så fruktansvärt att gå på läkarbesök.
anorexia dåliga levervärden epilepsi levercancer leverprover näringsbrist sjukhus
4 kommentarer
Malin

Återhämtade sig levern? Minns inte riktigt hur det gick till? Hoppas läkarbesöket gick bra=) Kram

Svar: Nja... Levervärdena fortsatte vara instabila. Ibland okej och ibland dåliga men utredningen visade ingen leversjukdom eller liknande. Den mest troliga förklaringen på mina leverproblem är att jag har fått en något försämrad leverfunktion efter alla mediciner/överdoser genom så många år. Sedan dess har jag inte kollat värdena så vi får se vad de nya säger som jag ska få svar på i slutet på månaden. Kram!
En flicka som är stark

Amanda

hoppas det går bra för dig!

S

Fina fina Jessika! Svackor kommer och går. Ibland är det tufft och både tankar och minnen kommer. Då är jag ändå utslriven och frisk sedan drygt fem år! Än idag har jag perioder av mycket stress och yttre kriser som frestar mina gamla tankebanor och än idag umgås jag med de "förbjudna" tankarna. Det enda jag kan säga är att det är okej, så länge tankarna är just tankar. Du umgås med dem, tittar, vrider och vänder för att sedan konstatera att det är just bara en dum gammal tanke. Känslorna är tunga och jobbiga att bära, men de går över!

Elin

Åh blir så glad att läsa det här. Du förtjänar verkligen all lycka, så som du kämpat genom åren. Du är verkligen en inspiration för alla som hamnat i den sits du (och jag) varit under åren. Nu har du tagit så många steg. Jag läser också tillbaka i gamla anteckningar, bara för att se om jag faktiskt kommit någonvart. Oftast inser jag faktiskt att jag på något sätt tagit mig framåt, eller åtminstone tagit mig in på rätt väg. Äntligen.

Du är stark, det vet du (och jag), du kommer klara skolan utmärkt!
kramar