då var döden min högsta önskan

Det är någonting speciellt de femton minuter det tar att promenera till skolan. Förutom alla sagoträd på vägen så tänker jag alltid på mitt liv när jag går där. Hur det har varit, hur det är, hur det kunde ha slutat.

Det är svårt att se tillbaka på sommaren tjugohundratolv. När det var hemskt och jävligt, sjukhus och självskadebeteende. Jag minns när amulansen hämtade mig och när jag kopplades in till maskinerna och droppet på sjukhuset. För bara några månader sedan höll anorexian på att ta mitt liv.
 
Jag blir egenligen inte ledsen när jag tänker på alla svåra stunder jag har upplevt, alla balansgångar mellan döden och sjukdomslivet. Men det känns konstigt och overkligt. Att jag lever men framförallt att jag mår bra. På riktigt. Att jag är lycklig. För ett och ett halvt år sedan var min döden min högsta önskan. Idag är det min värsta mardröm.

Det går så bra för mig nu. Bara sedan årsskiftet har det hänt så otroligt mycket fina saker i mitt liv. I december fanns varken skolan, SHEDO eller lägenheten. Jag blir inte ledsen över att tänka på mina organ som var på väg att sluta fungera i höstas. Men det känns. Och varje gång jag promenerar till skolan så känner jag glädje och tacksamhet för att jag överlevde. För att jag kämpade. Och när det pirrar i kroppen av lycka så vill jag nypa mig själv i armen, för jag undrade i tio år om livet kunde vara bra. Idag vet jag svaret och jag hoppas att jag aldrig mer kommer tvivla.
 
anorexia behandlingshem psykiatri psykiatrin psykisk ohälsa psykisk sjukdom sjukdom sjukhus självskadebeteende självskador ätstörning ätstörningar
11 kommentarer
Sassi

Du är underbar och bäst <3

Annalena

Du är verkligen stark. Jag slåss med mina demoner fortfarande. Har fått ökade medicindos nu och hoppas att det ska göra verkan.
Kram

Thegra

Hoppashoppas också att du aldrig ska behöva tvivla igen. Att du kan påminna dig om den här känslan även när du har tyngre dagar, stunder eller perioder. Jag är lite där också, faktiskt. På väg. Mot något nytt. Med ett ovant pirr i magen. KRAM

T.

Alltså livet och alla dess möjligheter är ju egentligen så jävla fantastiskt!

Daniella Chanelle

<3

FruRoolf

Jag snubblade av en händelse över ett gäng bilder för några dagar sedan, som framkallade något som påminner om den där känslan, att det är konstigt och overkligt. Ibland känns det som att allt jag någonsin varit med om är hittepå, men så kommer det något sånt där - och så förstår jag att det är på riktigt, och de där människorna som gått vidare, de där jag såg upp till och beundrade, fast samtidigt var så rädd för - helt plötsligt är jag en av dem. Jag är så glad att du också är en av de där läskiga <3

Stina

Hej!
Jag vill bara säga att jag är så otroligt glad att allting ordnat upp sig för dig! Jag har ramlat in på din blogg några gånger de senaste åren, senast för kanske ett halvår sedan. Har själv kämpat med borderline och självskadebeteende och det gör mig så jävla glad att se att du också lyckats ta dig igenom detta helvete. Blir glad ända in i själen när jag läser om ditt nya liv. Vi får aldrig glömma vilken tur vi haft som fått en ny chans till livet. Sköt om dig! :)

Anonym

Haleluja

fult

Att höra att helvetet kan vändas till att faktiskt må bra, på riktigt, är så jävla skönt på något sätt att höra. För man tvivlar så ofta, blir det någonsin bra igen? Tack för att du påminner mig! Även om det alltid är svårt att tro, så ger det något slags hopp.

Anna

Jag känner igen den där tacksamheten över att leva, att ens kropp trots allt fungerar. Jag tror verkligen att det är bra att stanna upp lite ibland och ge sig en klapp på axeln och bara ta in att det faktiskt KAN bli bra. Att det vanliga livet med jobb, plugg, räkningar, tvättstuga faktiskt är rätt fantastiskt när ens liv mest har varit kaos innan. Jag kan fortfarande tänka så ibland och jag har varit frisk i typ 17 år nu - eller "nykter ätstörd" som jag brukar säga för tankarna dyker upp ibland när livet är kämpigt, men jag kan hantera dem numera.

Sabina

Du är ett livslevande bevis att man KAN ta sig ur det. Stark är du <3